Rasstandard

AMANDIOS KENNEL

Uppfödning av Berner Sennen

Rasstandard

 

BERNER SENNENHUND

 

Ursprungsland/hemland:

 

Schweiz

 

 

 

Användningsområde:

 

Ursprungligen vakt-, drag- och boskapsdrivande hund på gårdar.

 

Sällskapshund och mångsidig nyttohund.

 

 

 

FCI-Klassifikation: Grupp 2, sektion 3

 

 

 

Bakgrund/ändamål:

 

Berner sennenhund är en gårdshund av gammalt ursprung, som

 

hölls som vakt-, drag- och boskapsdrivande hund i alpområdet i

 

traktema kring Bern. Den erhöll sitt ursprungliga namn

 

”Dürrbächler” efter värdshuset Dürrbach vid Riggisberg, där

 

dessa långhåriga, trefärgade gårdshundar var särskilt vanliga.

 

Berner sennenhundar visades på hundutställningar under åren

 

1902, 1904 och 1907. Under 1907 samlades uppfödare i området

 

runt Burgdorf och bestämde sig för att renavla rasen. I november

 

samma år grundades ”Schweizerischen Dürrbach-Klub”

 

och man sammanställde en rasstandard. Redan 1910, vid en

 

hundutställning i Burgdorf, kunde man visa 107 hundar. Sedan

 

dess har rasen snabbt spritt sig över hela Schweiz och vidare till

 

angränsande tyska områden. I anslutning till övriga schweiziska

 

sennenhundar kallas rasen numera berner sennenhund.

 

Idag är berner sennenhunden, tack vare sin attraktivt trefärgade

 

teckning och sin anpassningsförmåga, känd och omtyckt i hela

 

världen.

 

 

 

Helhetsintryck:

 

Helhetsintrycket skall vara en långhårig, trefärgad hund över

 

medelstorlek. Det är en kraftig och rörlig nyttohund med starka

 

extremiteter, harmonisk och välbalanserad.

 

 

 

Viktiga måttförhållanden:

 

Förhållandet mankhöjd - kroppslängd skall vara 9:10. Kroppen

 

skall snarare vara kompakt än långsträckt.

 

Förhållandet mankhöjd-bröstdjup skall helst vara 2:1.

 

 

 

Uppförande/karaktär:

 

Berner sennenhund skall vara självsäker, uppmärksam, vaksam

 

och orädd i vardagslivets olika situationer. Den skall vara godmodig

 

och tillgiven mot familjen, självsäker och vänlig mot främlingar

 

samt ha ett jämnt temperament och god följsamhet.

 

 

 

Huvud:

 

Huvudet skall vara kraftigt. Dess storlek skall stå i harmoni med

 

helheten och inte vara för tungt.

 

 

 

Skallparti:

 

Sett framifrån och i profil skall hjässan vara något välvd med

 

svagt markerad pannfåra.

 

 

 

Stop:

 

Stopet skall vara tydligt men inte för markerat.

 

 

 

Nostryffel:

 

Nostryffeln skall vara svart.

 

 

 

Nosparti:

 

Nospartiet skall vara medellångt och kraftigt med rak nosrygg.

 

Läppränderna skall vara svarta och åtliggande.

 

 

 

Käkar/Tänder:

 

Kraftigt saxbett med fullständigt tandantal. (M3 beaktas inte.)

 

Tångbett tolereras.

 

 

 

Ögon:

 

Ögonen skall vara mörkbruna och mandelformade med väl

 

åtliggande ögonkanter. Ögonen skall varken vara för djupt liggande

 

eller utstående. Lösa ögonkanter är felaktigt.

 

 

 

Öronen:

 

Öronen skall vara högt ansatta, medelstora och trekantiga med

 

lätt avrundade spetsar. I vila skall de hänga slätt mot huvudet. När

 

hunden är uppmärksam skall öronen vara lyftade i sin bakre

 

kant, varvid öronens framkanter skall ligga kvar mot huvudet.

 

 

 

Hals:

 

Halsen skall vara medellång, kraftig, och muskulös.

 

 

 

Kropp:

 

Överlinje

 

Överlinjen skall från halsen harmoniskt slutta ner över manken

 

för att sedan bli plan och horisontell.

 

Rygg:

 

Ryggen skall vara fast, plan och horisontell.

 

 

 

Ländparti:

 

Ländpartiet skall vara brett och kraftigt. Uppifrån sett skall det

 

vara lätt indraget.

 

 

 

Kors:

 

Korset skall vara mjukt avrundat.

 

 

 

Bröstkorg:

 

Bröstkorgen skall vara bred och så djup att den når ner till armbågarna.

 

Förbröstet skall vara markerat. Bröstkorgen skall vara så

 

lång som möjligt och sedd i genomskärning skall den vara bred

 

och oval.

 

 

 

Underlinje:

 

Buklinjen skall vara lätt uppdragen.

 

 

 

Svans:

 

Svansen skall vara buskig och nå minst till hasen. I vila bärs den

 

hängande och under rörelse i rygghöjd eller något högre.

 

 

Extremiteter:

 

 

Framställ:

 

Framstället skall ha kraftig benstomme. Frambenen skall framifrån

 

sett vara raka och parallella och snarast bredställda.

 

 

 

Skulderblad:

 

Skulderbladen skall vara långa, kraftiga och snedställda och bilda

 

en inte alltför trubbig vinkel mot överarmarna. Skuldrorna skall

 

vara tätt åtliggande och ha god muskulatur.

 

 

 

Överarm:

 

Överarmarna skall vara långa och snedställda.

 

 

 

Armbåge:

 

Armbågarna skall ligga väl an och varken vara inåt- eller utåtvridna.

 

 

 

Underarm:

 

Underarmarna skall vara kraftiga och raka.

 

 

 

Mellanhand:

 

Mellanhänderna skall vara fasta och från sidan sett nästan lodräta.

 

Framifrån sett skall de bilda en rak fortsättning på underarmarna.

 

 

 

Framtassar:

 

Framtassarna skall vara korta, rundade och väl slutna med välvda

 

tår. Framtassarna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.

 

 

 

Bakställ:

 

Bakstället skall ha kraftig benstomme. Sedda bakifrån skall bakbenen

 

vara raka, parallella och inte stå för tätt.

 

 

 

Lår:

 

Låren skall vara långa, breda och kraftiga med god muskulatur.

 

 

 

Knäled:

 

Knälederna skall vara tydligt vinklade.

 

 

 

Underben:

 

Underbenen skall vara långa och väl snedställda.

 

 

 

Has:

 

Hasorna skall vara kraftiga och väl vinklade.

 

 

 

Mellanfot:

 

Mellanfötterna skall nästan vara lodrätt ställda. I ursprungslandets

 

standard föreskrivs att sporrar skall tas bort utom i de länder där

 

detta är förbjudet.

 

 

 

Baktassar:

 

Baktassarna skall vara som framtassarna, men något mindre välvda.

 

 

 

Rörelser:

 

Rörelsema skall vara vägvinnande och regelbundna i alla gångarter

 

samt ha god steglängd och gott påskjut. I trav skall rörelsema

 

vara parallella sedda både fram- och bakifrån.

 

 

 

Päls:

 

Pälsstruktur

 

Pälsen skall vara lång och glänsande, rak eller lätt vågig.

 

 

 

Färg:

 

Kolsvart grundfärg med djupt roströda tecken på kinderna, över

 

ögonen, på alla fyra benen och i bringan och med vit teckning

 

enligt följande:

 

- Rent vit, symmetrisk teckning på huvudet:

 

- Bläs, som på båda sidor om nosen breddas mot nostryffeln.

 

- Bläsen får inte nå fram till ögonfläckarna eller nå längre än

 

till läppvinklarna.

 

- Vita, måttligt breda genomgående tecken på strupe och bringa.

 

- Vita tassar och vit svansspets är önskvärt.

 

- Liten vit fläck i nacken eller vid anus tolereras.

 

 

 

Storlek/vikt:

 

Mankhöjd

 

Hanhund: 64-70 cm, idealhöjd 66-68 cm

 

Tik: 58-66 cm, idealhöjd 60-63 cm

 

 

 

Fel:

 

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande

 

till graden av avvikelse.

 

- Blyghet

 

- Klen benstomme

 

- Oregelbundet placerade incisiver så länge som bettet bibehållsslutet.

 

- Avsaknad av andra tänder än högst 2 Pl:or. M3 beaktas inte.

 

- Utpräglat lockig päls

 

- Teckenfel och färgfel:

 

• Avsaknad av vit teckning på huvudet

 

• För bred bläs och/eller vita nostecken, som tydligt brerut sig förbi läppvinklarna

 

• Vit krage

 

• Stor, vit nackfläck (mer än 6 cm i diameter)

 

• Vit anusfläck (mer än 6 cm i diameter)

 

• Vita framben som tydligt når över mellanhandens mitt (stövlar)

 

 

 

Diskvalificerande fel:

 

• Störande osymmetriska tecken på huvud och/eller bröst

 

• Svarta fläckar och strimmor i den vita bröstfläcken

 

• Oren vithet (kraftiga pigmentfläckar)

 

• Bruna eller röda pälshår i den svarta grundfärgen

 

 

 

Nota bene:

 

- Aggressivitet, ängslighet, utpräglad skygghet

 

- Kluven nos

 

- Över, under- eller korsbett

 

- Blå ögon (björkögon), ett eller bägge

 

- Entropion, ektropion

 

- Ringlad svans samt kroksvans

 

- Kort eller sträv päls

 

- Avsaknad av trefärgighet

 

- Mantel i annan färg än svart.

 

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg

 

eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka

 

dess hälsa och sundhet.

 

 

 

Testiklar:

 

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och

 

normalt belägna i pungen.